TAYS

sedan första dagen läkaren berättade att jag skulle få tvillingar har jag befarat för detta.. Jag visste att chansen var stor och att den kommer för de flesta...

Gårdagen kändes inte som alla andra dagar..Visste när jag gick för att vila med E att det snart var dags för ett samtal till VCS.. efter att ha klockat en timme och det endast var 10 min mellan måste jag släppa min envishet (och rädsla) och ringa till vasa.. Där ville de jag skulle komma in för kontroll..

Väl där sattes det berömda bältet på magen och jag fick ligga en stund..men hann inte ligga så länge före läkaren konstaterade att jag hade värkar..allt kollades med ultraljud och lyckligtvis hade jag inte börjat öppna mig...endast tappen som blivit mycket kortare.. Jag sattes i ett observationsrum med dropp mot värkarna och fick en spruta i skinkan med kortison för bebisarnas lungor.. Läkaren funderade fram och tillbaka hur hon skulle göra men trots alla mina böner så sa hon de ord jag befarat i nu 32 veckor. "Jag skickar dig till Tammerfors".. Att det ska vara SÅ svårt att hålla god min trodde jag inte..det brände bakom ögonlocken och det som snurrade i mitt huvud var endast en sak : Emma...
hur blir det med henne.. hur blir hennes jul  om mamma inte är med... hur ska jag kunna va så långt borta från henne..
En timme senare låg jag i ambulansen på väg..jag blundade hela vägen och bearbetade vad som faktist hände.. Magen fortsatte att spänna trots att droppet gick så jag var säker på att detta inte skulle gå vägen.. 
Väl framme i Tammerfors undersöktes jag och läkaren kunde bara berätta att det tyvärr inte fanns någon plats för mig där så jag skulle skickas vidare till Åbo eller Uleåborg följande dag..Kunde den här natten bli värre?! kl.  var omkring midnatt och jag ville bara hem och sova i egen säng..
Jag fördes upp till en avdelning och fick en säng, dom sa gonatt och sen släktes lampan.. Behöver jag berätta att det här säkert var en av de längsta nätter i mitt liv..?!

Morgonen kom (idag) och jag kände mig lite bättre..läkaren kom tidigare än förväntat, undersökningen visade att droppet hjälpte bra (inga sammandragningar längre) och han sa allt såg bra ut med bebisarna och troligen skulle inte förlossningen starta ännu.. Jag fick även veta att jag skulle få åka tillbaka till Vasa på måndag eller tisdag..lyckan var/ÄR stor!!

Nu har jag just haft besök av kärleken som försett mig med dator, minnessticka med x antal säsonger Grey´s och böcker.. kvällen är räddad.

Så snabbt allt kan vända i alla fall..åt båda hållen..