Igår badade vi alla barnen. Vi fortsatte med pyjamas påklädning och gröt..det vanliga. Sen kom pappa i huset hem och med sig hade han farfar. Barnen blev glada och busiga. Vi satte ner dem på golvet och de började genast krypa runt och leka med diverse saker. Vi började prata om dagens utflykt för att byta bil. Efter en stund frågar svärfar var den ena killen (Nico) är.. Milton lekte i vardagsrummet men Nico såg man inte. När jag kikade in i badrummet förstod jag.. Han hade krupit in i duschen och dragit sig upp på badbaljans kant och sträckt sig efter en baddocka. Han hade antagligen kommit i vattnet med ansiktet under sitt äventyr för hela hans ansikte och pannludd va vått. MEN nu låg han på golvet så nöjd med sin docka.
Det gick ju att skratta åt det då det gick bra, men där handlade det nog bara om tur. Han skulle lika gärna kunnat tippa över kanten och ner i badbaljan som var full med vatten. Han skulle inte ha haft en chans, och ni vet väl att små barn inte ropar när de hamnar i vatten? De blir chockade och försöker bara få luft. Så det går fort och det går tyst. Usch vad mina tankar kretsade runt det där hela kvällen. Vilken TUR vi hade. Där står vi och pratar om något så ovärldsligt som bilar när ungen håller på och gå och dränka sig.
Fy skäms mamma!
En smätt på fingrarna skulle jag ha!
Så kom ihåg ni andra mammor och pappor också, det går så fort.
usch då.. jo, å tå man buri funder på a baket så får man dåligt samvet...He je nov okej Anna.. Det händer alla, tror jag..
SvaraRaderaOj tur att allt gick bra! Olyckor finns kring husknuten hela tiden med små snabba armar o ben... Men måste berömma honom lite för uppfiningsrikedomen faktiskt, att komma på att man kan hämta baddockan :) Kan hända även den bästaste förälder!!
SvaraRadera